Lite tankar på kvällskvisten

Middagen har slunkit ner, tvättmaskinen är igång och jag sitter med bokföringen. När jag var yngre var det ganska otänkbart att man skulle spendera en lördagskväll på det här sättet. Jobba och städa. Nu är det mest för att tiden i veckorna går åt till annat. Jobbet, hästarna och träningen. Utöver det ska man hinna med alla tider som fix med bilen, läkarbesök för intyg (en never ending story) och annat smått och gott. Någonstans ska man också hitta tiden att kunna utveckla och jobba vidare med företaget samtidigt som man hela tiden ska vara aktiv på sociala medier.

Igår spenderade jag tid med mina vänner (och diverse andra människor) på en inflyttningsfest och hade superroligt. Det slog mig någon gång under kvällen hur mycket jag hade saknat det. Nu lever jag ett liv där det är full rulle hela tiden och mycket tid prioriteras till hästarna (med allt rätt). Men att samtidigt balansera ett jobb, hinna träna, ta hand om lägenheten, hitta orken med företaget och ha ett socialt liv är ibland utmattande. Speciellt när man har en funktionsnedsättning. Jag är verkligen extremt bortskämd med hjälp i stallet och har möjligheten att inte åka till stallet ibland, för det finns underbara människor som hjälper mig. Ofta går den tiden åt att bara vila och återhämta sig.

Jag vet inte riktigt varför jag skriver det här inlägget men jag känner ibland att jag måste hävda mig. Jag är extremt lyckligt lottad som har fått hjälp och stöd i min satsning av många fantastiska människor. Men ibland får jag känslan att folk tror att jag åker lite på en räkmacka. Jag kämpar extremt hårt och jobbar ibland häcken av mig, fortsätter fast min kropp säger stanna. Smärta är inget jag pratar om men är något jag upplever varje dag och som jag har lärt mig leva med. Ibland glömmer jag bort hur påfrestande det kan vara att sitta i rullstolen 16 timmar om dagen flera dagar i sträck och får sota för det sen.

Jag känner nog bara att jag vill dela med mig lite av svårigheterna som jag upplever och inte bara allt det positiva. Även fast jag för det mesta är väldigt glad och positiv. Jag är glad nu också, men känner att jag också vill dela med mig lite av baksidan och att det inte alltid är så lätt som man kanske tror. Jag jobbar precis lika hårt som alla andra, och stöter på hinder precis som alla andra. Och i slutändan så ger det resultat.

Nu ska vi tagga inför tävling i Norge! Avresa från Häggeby sker på tisdag e.m. Det är så spännande och jag är jättetaggad! Vi ska köra så det ryker!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *