Hejdå proteser

Alltid när jag ska skriva proteser så tänker jag alltid tillbaka på en artikel som jag medverkade i för många år sedan där de istället för att skriva proteser hade skrivit protester. Nästan samma stavning men med helt olika innebörder, lite roligt dock.

Som ni såg i rubriken så var det “hej då proteser” förra veckan. Jag har kämpat med mina proteser i 7 år och jag har inte fått det att fungera. Det är väldigt tråkigt, det känns som ett misslyckande och det är något som jag har mått väldigt dåligt över. Proteser är något som ofta kommer upp och som folk gärna frågar mig om. Jag har inte något problem med att folk frågar “använder du proteser?” för det är en helt legitim fråga. Jag kan även ta att folk frågar varför och jag lite fort svarar att det är på grund av andra gamla skador. Däremot när jag sedan har svarat på den frågan ska fortsätta utfrågas om proteserna kan jag ibland känna hur det kryper i kroppen. Jag är väll för sjutton inte intresserad om jag inte använder dem?

Folk har gärna åsikter och har läst om/sett någon som kan gå med proteser (sen om det är en underben, ett helt ben eller två ben verkar folk inte ha koll på) och vill gärna förmedla det vidare till mig. Varför vet jag inte riktigt? Att vi idag har så pass utvecklade och avancerade saker att det inte borde var så svårt för mig. Att jag borde ha proteserna för att känna mig lite “fin”. Som att jag inte är fin i rullstolen? Varför är folk så otroligt fixerade vid att man ska använda proteser när man är amputerad? Som att man är lat för att man inte använder proteser. Jag skulle inte riktigt kalla mig själv lat..

Min ortopedinjengör sa till mig när jag kom med proteserna att han hade full förståelse. Gå med ett protesben är ett helvete, att då gå med två är ett helvete X2.

Varför måste jag förklara varje gång att mitt bäcken är litet snett? Att det nyper i mitt fett uppe i ljumskarna och även trycker något enormt. Att det gör ont. Att så fort jag börjar svettas vrider sig proteserna. Att mitt högerben kan variera så mycket i storlek att det ena dagen inte ens går ner i hylsan och andra dagen trillar protesen av på grund av att mitt högerben är för litet? Att varför mitt högerben är så är för att det fortfarande samlas vätska där emellanåt. Att Jag har brutit mitt bäcken på högersidan på tre olika ställen och det har medfört att jag har svårt att vinkla benet rakt nedåt? Att de har öppnat muskulaturen över höften, ett snitt på säkert 40 cm vilket har försämrat strukturen i den muskeln. Att jag i stort sett inte har någon känsel i högerljumske och högt upp på högerbenets framsida på grund av att muskulaturen slitis isär där i min olycka?

Det är lätt att ha åsikter. Jag vet att folk för det mesta bara är nyfikna och undrar. Men var jag vill komma med det här inlägget är varför det är så viktigt att använda proteser när man är amputerad? Varför tar sig folk rätten att förklara för mig om alla som kan gå med proteser och alla grejer som finns? Som om jag verkligen inte har försökt? Det är som att säga till en person med depression att hen ska vara lite gladare. Så jävla lätt är det inte.

Det var inte meningen att det skulle bli ett “argt” inlägg men det finns mycket frustration och ångest inom mig när det kommer till den här delen i mitt liv. Jag har försökt, proteser var inte min grej och nu kan jag bara blicka framåt och fortsätta med mitt liv. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *