Efter Norge

Jag tänkte att jag kanske skulle hinna blogga under Norge resan men det höll bara de första dagarna. Sen blev jag både för uppslukad av allt som hände på tävlingsplatsen, och sedan för trött för att gå igenom bilderna och skriva ner vad som har hänt. Men resan till Norge gick högt över förväntan kan man lugnt säga.

Jag hade som mål att slå min procent jag red på i Belgien som låg på ca 67% under alla tre dagarna. Under första tävlingsdagen red jag på strax över 65% så jag var lite besviken. Tarot kändes ganska bra i traven men skrittprogrammet var inte alls bra då han var ganska spänd och lyssnade inte ordentligt på mig, halterna var också lite av en katastrof. Men det ändrade sig på lördagen under andra tävlingsdagen och vi slog till med 71.37% vilket kändes helt fantastiskt och som en revansch. Då grät jag nästan när jag hade suttit av för att jag var så glad och var tvungen att ringa mamma.

Sista dagen under freestylen så kändes det bra, både på framridningen och i början av programmet. Jag kan mitt program väldigt bra och har ridit det många gånger hemma och det var nog tur. Precis i början av programmet i första ökningen så bestämmer sig kardborrebandet på mitt högra ben för att släppa. Jag gör halt och försöker sätta på bandet men jag har lite problem med det då jag har tyglar och spön i händerna och blir dessutom ganska stressad. Tillslut tänker jag att jag kanske kan rida ändå men då hoppas en FEI steward in och hjälper mig. Nu har det gått ca 10 sekunder in i freestylen och jag ligger ganska långt efter i musikprogrammet. Jag kan välja mellan att:

1. Fortsätta rida mitt program, ligga efter i musiken och det ser hemskt ut.

2. Improvisera.

Det blir det senare alternativet och tro det eller ej så rider jag åter igen på strax över 70%, trots en misslyckad ökning som gav avdrag (när jag gjorde halten). Så kände mig väldigt nöjd kan man säga.

    

    

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *